Saturday, July 30, 2005
Friday, July 29, 2005
Sovsällskap
Jag har inte sovit ensam i natt. Love är ute i naturen bland en massa huggormar, men jag har inte sovit ensam i natt. Jag har sovit med Horst. I natt hände det nämligen. Horst bestämde sig till slut för att jag är en helt okej varelse och att jag var värd sällskap i dubbelsängen. Ha!
Fanny
Igårkväll hade bokklubben jag är med i möte hemma hos Fanny. Senare framför badrumsspegeln med tandborsten i högsta hugg kände jag mig upplyft och levande. Kvällen var så jävla inspirerande, rent ut sagt.
Det finns så mycket smutsiga, idiotiska, pretentiösa, ogenomtänkta saker och beslut i världen. Det finns en enorm tröghet och ibland känns det som om förändring i slowmotion är mindre värt än ingen förändring alls. Man blir ju galen under tiden man väntar.
I diskussionen på Glädjehusets terrass fanns inte ett spår av sådant. När Fanny berättar om arbetet på Rosengårds stadsdelsförvaltning (Arbets och Utvecklingscenter) talar hon sanning, och hon gör det utan PK-baktankar. Bilden Fanny ger mig av verkligheten är nyanserad och balanserad, ärlig med tillsats av flera matskedar desperation. Det här behövde jag.
Det finns så mycket smutsiga, idiotiska, pretentiösa, ogenomtänkta saker och beslut i världen. Det finns en enorm tröghet och ibland känns det som om förändring i slowmotion är mindre värt än ingen förändring alls. Man blir ju galen under tiden man väntar.
I diskussionen på Glädjehusets terrass fanns inte ett spår av sådant. När Fanny berättar om arbetet på Rosengårds stadsdelsförvaltning (Arbets och Utvecklingscenter) talar hon sanning, och hon gör det utan PK-baktankar. Bilden Fanny ger mig av verkligheten är nyanserad och balanserad, ärlig med tillsats av flera matskedar desperation. Det här behövde jag.
Nestlé
Jag har börjat läsa Dan Browns Änglar och Demoner. Jag vet inte vad jag tycker ännu, men jag läste under hela min promenad till jobbet imorse.
På sidan 21 i Corgi Books utgåva av Angels and Demons står det "Robert Langdon... ...nursed his ritual insomnia remedy - a mug of steaming Nestlés Quik." Kapitel fyra inleds så här "Robert Langdon's Saab 900S tore out of the...".
"Produktplacering! Produktplacering!" skriker mediedvärgen inuti mitt öra. Men det finns ett annat alternativ, på flera sätt ännu kusligare. I vår värld blir varumärken mer och mer värdeladdade, det är de flesta överens om. Oräkneliga företag baserar sin marknadsföring på sitt varumärke. Det är reklam som handlar om att få oss att förknippa företaget med till exempel familj, vänner, ungdom eller kreativitet istället för gammaldags reklam som går rakt på sak och ägnar reklamutrymmet till att argumentera för konkreta skäl till varför deras produkt är bäst. Vi börjar bli väldigt vana vid det här. Coca Cola osar resor, ungdom och frihet, McDonalds står för familjevärderingar med barnsjukhus och hela videvippen. Grejen är att det har gått så långt att en författare som vill beskriva ett ögonblick så levande som möjligt mycket väl kan ta till ett varumärke, just för att läsaren får en omedelbar känsla av det. När Brown skriver om Langdons varma Nestléshoklad skapas säkerligen en myskänsla i den genomsnittlige amerikanens mage, man känner igen sig och sympatiserar med karaktären, ungefär som om Langdon satt sig ner och ätit lite Marabou mjölkchoklad. Apropå det, vad står det i den svenska utgåvan? Jag antar att man inte "översatt" Nestlé till O'boy?
På sidan 21 i Corgi Books utgåva av Angels and Demons står det "Robert Langdon... ...nursed his ritual insomnia remedy - a mug of steaming Nestlés Quik." Kapitel fyra inleds så här "Robert Langdon's Saab 900S tore out of the...".
"Produktplacering! Produktplacering!" skriker mediedvärgen inuti mitt öra. Men det finns ett annat alternativ, på flera sätt ännu kusligare. I vår värld blir varumärken mer och mer värdeladdade, det är de flesta överens om. Oräkneliga företag baserar sin marknadsföring på sitt varumärke. Det är reklam som handlar om att få oss att förknippa företaget med till exempel familj, vänner, ungdom eller kreativitet istället för gammaldags reklam som går rakt på sak och ägnar reklamutrymmet till att argumentera för konkreta skäl till varför deras produkt är bäst. Vi börjar bli väldigt vana vid det här. Coca Cola osar resor, ungdom och frihet, McDonalds står för familjevärderingar med barnsjukhus och hela videvippen. Grejen är att det har gått så långt att en författare som vill beskriva ett ögonblick så levande som möjligt mycket väl kan ta till ett varumärke, just för att läsaren får en omedelbar känsla av det. När Brown skriver om Langdons varma Nestléshoklad skapas säkerligen en myskänsla i den genomsnittlige amerikanens mage, man känner igen sig och sympatiserar med karaktären, ungefär som om Langdon satt sig ner och ätit lite Marabou mjölkchoklad. Apropå det, vad står det i den svenska utgåvan? Jag antar att man inte "översatt" Nestlé till O'boy?
Thursday, July 28, 2005
Dagens teknik
maps.google.com
Alltså, det är så coolt! Jag kan spana in grönsakerna på Möllevångstorget via satellit!
Alltså, det är så coolt! Jag kan spana in grönsakerna på Möllevångstorget via satellit!
Könsroller ur ett naturvetenskapligt perspektiv
Nu har jag läst ut Olivia Judsons bok Dr Tatianas Sex Advice to all Creation och den är ännu bättre än jag förutspått. Ville bara säga det. Läs den! Det är den absolut mest intressanta populärvetenskapliga bok jag läst på länge! Och snygg!
Pellerins Växtmargarin
På en äldre husfasad i närheten av Pizza Hut i Malmö finns en fin gammal reklam-målning. Ni har kanske inte tänkt på det men den finns där hursomhelst, i stil med de gamla reklammålningarna på fasaderna vid Stortorget. Pellerins Växtmargarin står det och jag kan svära på att det för bara något år sedan stod Pelle Vävare! De verkar bara ha hittat på ett varunamn som det skulle vara lätt att ändra till, precis som när jag var liten och lekte med målarböcker. Man undrar självklart varför. Varför kunde det inte stå Pelle Vävare, som det alltid gjort förut?
Jag tror det beror på att Pelle Vävare är ett varumärke som finns på riktigt och fortfarande används. Min mamma fick en Pelle Vävare morgonrock av min pappa så sent som för ett år sedan.
Men i alla fall. Visst är det coolt!
Jag tror det beror på att Pelle Vävare är ett varumärke som finns på riktigt och fortfarande används. Min mamma fick en Pelle Vävare morgonrock av min pappa så sent som för ett år sedan.
Men i alla fall. Visst är det coolt!
Wednesday, July 27, 2005
Männen på Telia
Kanske är det feronomer, kanske är det någon annan obskyr kemikalie som frigörs, faktum är hursomhelst att männen på Telias Kundtjänst reagerar kraftigt på kvinnoröster de själva benämner som "fräscha". Efter en stor studie av Telias kundtjänst i Malmö kan jag konstatera att kvinnor med röst som tilltalar den manlige kundtjänst-handläggaren har ökade chanser att till exempel få göra ett gratis nummerbyte eller till och med skjuta fram förfallodatumet på senaste fakturan. Vad är det egentligen som händer i den manliga handläggar-hjärnan när en pingla från Falun ringer? Tyvärr har vetenskapen inte lyckats enas om en plausibel teori.
Så - inspireras av Marilyns födelsedagshyllning till Kennedy och ring 90 200. Det kommer uppskattas.
Så - inspireras av Marilyns födelsedagshyllning till Kennedy och ring 90 200. Det kommer uppskattas.
Tuesday, July 26, 2005
The Art of Natural Family Planning
Jo, nu har den kommit, boken som ska lösa alla våra preventivmedelsproblem. Jag har inte hunnit så långt men har redan allvarligt motsägelsefulla åsikter om boken. Den är underbar, så är det bara. Visst syns det på omslaget hur helylle den är! Den beskriver i detalj med ett mycket klart språk hur jag ska lära känna min kropp på bästa sätt, med instuderingsfrågor i slutet på varje kapitel och ett litet häfte med tomma diagram där jag ska fylla i uppgifter om min menstrautionscykel. Jag älskar att fylla formulär som handlar om mig själv. Det finns till och med bilder på olika sorters slem (eller mucus som det heter, visst låter det bättre på engelska) och vad de olika sorterna betyder. Mycket pedagogiskt och förvånansvärt intressant.
Å andra sidan är den här boken det mest vansinniga jag läst på länge. Det är så skenheligt gudsfruktande amerikanskt att jag får rysningar. Boken riktar sig endast mot gifta par och sex kallas aldrig sex utan marital relations. Författarna har inte tanke på att nöja sig med att utbilda oss om människans fortplantning på ett vetenskapligt sätt utan klämmer in högst subjektiva åsikter om abort, gud, homosexualitet och oralsex som om de vore lika självklara sanningar som de om kvinnans menstruation. Oralsex är kinky sex (det står så) och ohygieniskt. "That's the sort of thing some men hire prostitutes for.". Jag blir helt mållös. Det finns inte en enda sida i boken där inte Gud finns med på ett hörn, som för att försäkra sig om att inte snuskiga ogifta tjejer som fått cancer av P-piller ska försöka lära sig den här metoden.
Min plan är att lägga ut all relevant information ur boken här, på svenska och utan moraliseringar. Det lär dröja, dock. Tills vidare är Sara min försökskanin, då jag själv är full till bredden av hormoner.
Brott
Totala antalet brott i Sverige minskar. Jag skriver det igen så att ni verkligen tar in det: Totala antalet brott i Sverige minskar. Det skulle man inte kunna tro när man går förbi löpsedlar varje dag. Nuförtiden pratar vi inte väder med expediten under väntan på att kortköpet ska gå igenom, vi pratar våld. En dag när jag gick i affärer med mamma hände det gång på gång, mamma gillar att småsnacka med främlingar nämligen, och knappt hade hon hunnit komplimentera senaste kollektionen underkläder förrän ämnet "Dagens samhälle" kom upp. "Man vågar ju knappt gå utanför dörren", sa en äldre dam. En annan rådde mamma att hålla hårt i handväskan "Du vet, dagens ungdomar...". Det är en tendens som återkommer hela tiden, på fester eller på jobbet pratar folk om hur hemskt allting blivit och senaste råa mordet eller våldtäkten. Vi är rädda. Rädsla säljer enorma mängder lösnummer.
Det var i gårdagens Metro det stod, den stora nyheten, som säkert förvånar väldigt många. Visserligen under rubriken "Centrala Malmö värst i Skåne", men likväl. Första meningen: "Totala antalet brott i Sverige minskar." Man tycker att sådan brottstatistik borde ha högt nyhetsvärde, men så är det tyvärr inte. De senare åren är det ett faktum att antalet anmälda brott i Sverige minskat. Det är också ett faktum att antalet spaltmillimeter i tidningar eller antalet minuter i tv som handlar om brott som begåtts ökat drastiskt under samma period.
Det är logiskt egentligen. Självklart säljer man fler lösnummer med rubriken "Ännu ett rån i Ystad" jämfört med "Inte ett enda inrapporterat brott i Kävlinge i helgen". Jag förstår medias situation, det gör jag verkligen. Det är svårt att skriva om en icke-nyhet, om något som inte hänt. Problemet är att den bild av sin omgivning som allmänheten skapar av dessa nyheter inte är sann. Även om varje enskilt brott media rapporterar om verkligen har hänt så blir summan av alla dessa rapporter likväl lögn. De ger inte en sann bild av verkligheten. Jag är säker på att en enorm majoritet av den svenska befolkningen skulle skriva under på påståendet att antalet brott i Sverige ökat markant det senaste tio åren. Det är den verklighet vi möter i media. Istället är alltså det motsatta sant, brotten blir färre och färre.
I dagens medie-impregnerade samhälle är det enormt viktigt att varje människa kan grundläggande mediekritik. Vi måste lära oss sortera och värdera information. Den mediala utvecklingen har gått enormt snabbt.
Jag förstår som sagt medias situation, och även den enskilde journalistens. Men - jag har ändå svårt att förlåta gårdagens Metro-artikel. Artikeln baserades på nyutkommen brottstatistik som alltså bland annat visade att det totala antalet inrapporterade brott minskat i Sverige. Enligt mig är det den största nyheten i materialet, men tidningen väljer att lägga fokus på den förvånande nyheten att brottsligheten i Skåne är värst i Malmö centrum (no shit!!).
Ibland längtar jag efter att bli färdig medialärare på högstadiet och gymnasiet. Oj, vad jag ska drilla de stackars eleverna i mediekritik.
Det var i gårdagens Metro det stod, den stora nyheten, som säkert förvånar väldigt många. Visserligen under rubriken "Centrala Malmö värst i Skåne", men likväl. Första meningen: "Totala antalet brott i Sverige minskar." Man tycker att sådan brottstatistik borde ha högt nyhetsvärde, men så är det tyvärr inte. De senare åren är det ett faktum att antalet anmälda brott i Sverige minskat. Det är också ett faktum att antalet spaltmillimeter i tidningar eller antalet minuter i tv som handlar om brott som begåtts ökat drastiskt under samma period.
Det är logiskt egentligen. Självklart säljer man fler lösnummer med rubriken "Ännu ett rån i Ystad" jämfört med "Inte ett enda inrapporterat brott i Kävlinge i helgen". Jag förstår medias situation, det gör jag verkligen. Det är svårt att skriva om en icke-nyhet, om något som inte hänt. Problemet är att den bild av sin omgivning som allmänheten skapar av dessa nyheter inte är sann. Även om varje enskilt brott media rapporterar om verkligen har hänt så blir summan av alla dessa rapporter likväl lögn. De ger inte en sann bild av verkligheten. Jag är säker på att en enorm majoritet av den svenska befolkningen skulle skriva under på påståendet att antalet brott i Sverige ökat markant det senaste tio åren. Det är den verklighet vi möter i media. Istället är alltså det motsatta sant, brotten blir färre och färre.
I dagens medie-impregnerade samhälle är det enormt viktigt att varje människa kan grundläggande mediekritik. Vi måste lära oss sortera och värdera information. Den mediala utvecklingen har gått enormt snabbt.
Jag förstår som sagt medias situation, och även den enskilde journalistens. Men - jag har ändå svårt att förlåta gårdagens Metro-artikel. Artikeln baserades på nyutkommen brottstatistik som alltså bland annat visade att det totala antalet inrapporterade brott minskat i Sverige. Enligt mig är det den största nyheten i materialet, men tidningen väljer att lägga fokus på den förvånande nyheten att brottsligheten i Skåne är värst i Malmö centrum (no shit!!).
Ibland längtar jag efter att bli färdig medialärare på högstadiet och gymnasiet. Oj, vad jag ska drilla de stackars eleverna i mediekritik.
Monday, July 25, 2005
Sunday, July 24, 2005
Grov misshandel
Läste på Aftonbladet.se om en amerikansk kvinna som skurit av sin mans penis och gett den till sin hund. Kvinnan står åtalad för grov misshandel. Enligt Aftonbladet.se riskerar kvinnan upp till 20 års fängelse. Mannen är invalidiserad för livet, självklart är det här ett mycket allvarligt brott. Min fundering är bara, hur många år får männen som till exempel kört upp ett hett strykjärn mot sambons kön, eller tryckt upp en krycka i en tonårings underliv? (Båda händelserna var i Sverige med svenska gärningsmän.) Skulle dessa brott ge 20 år i USA? Frågan är inte retorisk, jag undrar helt enkelt. Får en känsla av (kanske på grund av alla skriverier sådana här hemska brott får jämfört med de minst lika hemska fall av kvinnomisshandel som finns) att det här uppfattas som värre än när man stympar en kvinna. Kanske är det bara jag som är paranoid.
Dr Tatiana - mysig bok!
Kära dr Tatiana, Jag är en australisk giftspindel, en Latrodectus hasselti, och jag är helt misslyckad. Jag sa till min käresta: "Varsågod, här har du min kropp, låt dig väl smaka", och kastade mig i hennes gap. Men hon spottade bara ut mig och bad mig dra. Hur kunde hon rata detta slutliga offer från min sida?
Övergiven i ödemarken
Här har ni en bok för regniga sommardagar! Jag har nyss köpt den, och inte hunnit läsa hela, men hittills gillar jag den skarpt! Utifrån frågor i stil med Kropp & Knopp i Kamratposten från diverse förtvivlade djur av alla arter berättar författaren Olivia Judson om sex ur ett naturvetenskapligt perspektiv. Det är superintressant, trots att det kanske inte låter så.
Rekommenderas!
Friday, July 22, 2005
Provocera
Gnällde lite om frånvaron av kommentarer på min blogg varpå en arbetskamrat påpekade att min blogg ju knappast uppmanar till diskussion. Och det har han ju väldigt rätt i. Så nu tänkte jag försöka skriva det mest provocerande jag kan komma på, och det ska självklart vara något jag står för fullt ut.
Jag gillar Gudrun Schyman.
Jag avskyr människor som på allvar tror att Sverige är jämställt eller som tycker att kvinnor borde sluta gnälla och träna sig på att löneförhandla istället. Jag har väldigt svårt att förstå att någon kan tycka något annat än bra om Feministiskt Initiativ. Stör mig extra mycket på argumentet att man inte borde rösta på ett "en-fråge"-parti. Som om det faktum att halva Sveriges befolkning missgynnas på grund av sitt kön är en liten temafråga och inte lika viktigt som frågor om skatt, inkomst eller samhällets makt över människorna. Det är ju det som är grejen, alla de andra äldre partiernas ideologier har sprungit ur en värld som var orättvis för de fattiga. Denna ojämna maktbalans är grogrunden för alla politiska frågeställningar, politik handlar om makt och rättvisa. Socialism, liberalism, marxism och så vidare; alla handlar de om människors makt över varandra och sig själva. Skillnaden är bara att dessa beprövade och välkända teoribildningar handlar om makt och jämställdhet ur ett ekonomiskt perspektiv. Feminism handlar också om makt, rättvisa och jämställdhet. Ur ett genusperspektiv.
Det är inte så att människor endast missgynnas på grund av sin sociala tillhörighet (klass) eller inkomst. Människor missgynnas på grund av sitt kön, sin sexualitet och sin etnicitet. Det handlar om basal demokrati - det måste bli vår första prioritet att se till att alla individer har samma chanser, samma makt över sin egen tillvaro. Det är ju det som är demokrati!
Hur i alla världen kan man tycka något annat? Jag kan inte förstå det.
Jag gillar Gudrun Schyman.
Jag avskyr människor som på allvar tror att Sverige är jämställt eller som tycker att kvinnor borde sluta gnälla och träna sig på att löneförhandla istället. Jag har väldigt svårt att förstå att någon kan tycka något annat än bra om Feministiskt Initiativ. Stör mig extra mycket på argumentet att man inte borde rösta på ett "en-fråge"-parti. Som om det faktum att halva Sveriges befolkning missgynnas på grund av sitt kön är en liten temafråga och inte lika viktigt som frågor om skatt, inkomst eller samhällets makt över människorna. Det är ju det som är grejen, alla de andra äldre partiernas ideologier har sprungit ur en värld som var orättvis för de fattiga. Denna ojämna maktbalans är grogrunden för alla politiska frågeställningar, politik handlar om makt och rättvisa. Socialism, liberalism, marxism och så vidare; alla handlar de om människors makt över varandra och sig själva. Skillnaden är bara att dessa beprövade och välkända teoribildningar handlar om makt och jämställdhet ur ett ekonomiskt perspektiv. Feminism handlar också om makt, rättvisa och jämställdhet. Ur ett genusperspektiv.
Det är inte så att människor endast missgynnas på grund av sin sociala tillhörighet (klass) eller inkomst. Människor missgynnas på grund av sitt kön, sin sexualitet och sin etnicitet. Det handlar om basal demokrati - det måste bli vår första prioritet att se till att alla individer har samma chanser, samma makt över sin egen tillvaro. Det är ju det som är demokrati!
Hur i alla världen kan man tycka något annat? Jag kan inte förstå det.
London
De tryckte ner honom på golvet och avlossade fem skott in i honom.
Efter terrordåden för två veckor sedan har Londonpolisen fått tydliga intruktioner om att "skjuta för att döda", för att förhindra nya bombattentat.
Efter terrordåden för två veckor sedan har Londonpolisen fått tydliga intruktioner om att "skjuta för att döda", för att förhindra nya bombattentat.
Så skriver Aftonbladet i sin webbupplaga idag. Engelsk polis har avrättat en misstänkt terrorist som eventuellt var på väg att utlösa en bomb. Det har verkligen gått långt när polis får rätt att döda vid misstanke om brott. Det finns ingen möjlighet att de var 100 % övertygade om att mannen var skyldig, han har inte blivit prövad, han har inte blivit dömd. När polis får rätt att döda vid sådana här tillfälle är de inte poliser längre. De är soldater. London är en krigszon.
Jag kan inte gå in på vad jag tycker om den här händelsen. Jag kan inte ens säga om jag tycker att det är rätt eller fel att den misstänkte mannen avrättades. Men nog sitter faktum kvar; de hade den misstänkte under kontroll och sköt honom ändå.
Köksluckor
Panik! Vi hade bestämt oss för mörkt djupt röda köksluckor men har fått backning från hyresvärden som skriver så här:
"Jag vet att rött är en väldigt modern och populär färg just nu men det ändras hela tiden och om 10 år är färgen nog mindre populär... Dessutom är mörka färger känsliga. Ni ska nog försöka inrikta er på att ha basfärger på väggar, luckor mm och istället försöka få färger med detaljer i er inredning. Det är dessutom enklare att byta färgtema i lägenheten då."
Basfärger? Tomteröd, solgult, pojkblått och gräsmattegrönt? Eller hur menar de? Ge mig råd är ni snälla.
"Jag vet att rött är en väldigt modern och populär färg just nu men det ändras hela tiden och om 10 år är färgen nog mindre populär... Dessutom är mörka färger känsliga. Ni ska nog försöka inrikta er på att ha basfärger på väggar, luckor mm och istället försöka få färger med detaljer i er inredning. Det är dessutom enklare att byta färgtema i lägenheten då."
Basfärger? Tomteröd, solgult, pojkblått och gräsmattegrönt? Eller hur menar de? Ge mig råd är ni snälla.
GRRrrr
"The parameter is armed" säger plutiga Angeline Jolie in i sitt sexiga headset vid sin laptop ute i någon öken någonstans. "Parametern är armerad" läser jag i den svenska texten på den enorma biografduken. Hallå! Till och med en icke-utbildad icke-yrkesmördare som jag vet att det Angelina i själva verket menar är att det aktuella områdets vapen har aktiverats. (Hon tänker nämligen låta en bilkonvoj bli till smithereens.) Å, vad jag avskyr dåliga översättningar. Sådana här är värst, där man bara "svenskat" till det lite. GRRrrr, som sagt.
Pygmalion
Å, musikaler! Jag blir på så löjligt gott humör av dem! Vem blir inte glad av människor som brister ut i sång sådär härligt spontant hela tiden?
Igårkväll tittade jag på My Fair Lady och gick till sedan sängs a la Audrey Hepburn - i vitt nattlinne och sjungandes "I could have daaaanced all night, I could have daaanced all night, and still have begged for moooore"...
Jag vill ha ALLA filmatiserade musikaler på DVD. Dessutom vill jag ha ALLA filmer med Audrey Hepburn. Det vill säga:
Always (1989) .... Hap
Love Among Thieves (1987) (TV) .... Baroness Caroline DuLac
They All Laughed (1981) .... Angela Niotes
Bloodline (1979) .... Elizabeth Roffe... aka Blutspur (West Germany) ... aka Sidney Sheldon's Bloodline
Robin and Marian (1976) .... Lady Marian
Wait Until Dark (1967) .... Susy Hendrix
Two for the Road (1967) .... Joanna Wallace
How to Steal a Million (1966) .... Nicole Bonnet... aka How to Steal a Million Dollars and Live Happily Ever After
My Fair Lady (1964) .... Eliza Doolittle
Paris - When It Sizzles (1964) .... Gabrielle Simpson/Gaby... aka Together in Paris (USA)
Charade (1963) .... Regina 'Reggie' Lampert
A New Kind of Love (1963) (uncredited) (unconfirmed) .... Runway Model
The Children's Hour (1961) .... Karen Wright... aka The Loudest Whisper (UK)
Breakfast at Tiffany's (1961) .... Holly Golightly
The Unforgiven (1960) .... Rachel Zachary
The Nun's Story (1959) .... Sister Luke (Gabrielle van der Mal)
Green Mansions (1959) .... Rima
Love in the Afternoon (1957) .... Ariane Chavasse/Thin Girl
Funny Face (1957) .... Jo Stockton
War and Peace (1956) .... Natasha Rostov... aka Guerra e pace (Italy)
Sabrina (1954) .... Sabrina Fairchild... aka Sabrina Fair (UK)
Roman Holiday (1953) .... Princess Ann - 'Anya Smith'
Nous irons à Monte Carlo (1952) .... Melissa Walter... aka We Will All Go to Monte Carlo (International: English title)
The Secret People (1952) .... Nora... aka Secret People
Young Wives' Tale (1951) .... Eve Lester
The Lavender Hill Mob (1951) .... Chiquita
One Wild Oat (1951) .... Hotel receptionist
Laughter in Paradise (1951) .... Cigarette girl
Monte Carlo Baby (1951) .... Linda Farrel... aka We Go to Monte Carlo (USA)
Eller okej... Hon hade visst gjort mer strunt än jag trodde... Jag nöjer mig med hela 50- och 60-talet. Jag menar, Roman Holiday eller Prinsessa på vift som vi så käckt kallar den i Sverige- å vad bra den är!
Igårkväll tittade jag på My Fair Lady och gick till sedan sängs a la Audrey Hepburn - i vitt nattlinne och sjungandes "I could have daaaanced all night, I could have daaanced all night, and still have begged for moooore"...
Jag vill ha ALLA filmatiserade musikaler på DVD. Dessutom vill jag ha ALLA filmer med Audrey Hepburn. Det vill säga:
Always (1989) .... Hap
Love Among Thieves (1987) (TV) .... Baroness Caroline DuLac
They All Laughed (1981) .... Angela Niotes
Bloodline (1979) .... Elizabeth Roffe... aka Blutspur (West Germany) ... aka Sidney Sheldon's Bloodline
Robin and Marian (1976) .... Lady Marian
Wait Until Dark (1967) .... Susy Hendrix
Two for the Road (1967) .... Joanna Wallace
How to Steal a Million (1966) .... Nicole Bonnet... aka How to Steal a Million Dollars and Live Happily Ever After
My Fair Lady (1964) .... Eliza Doolittle
Paris - When It Sizzles (1964) .... Gabrielle Simpson/Gaby... aka Together in Paris (USA)
Charade (1963) .... Regina 'Reggie' Lampert
A New Kind of Love (1963) (uncredited) (unconfirmed) .... Runway Model
The Children's Hour (1961) .... Karen Wright... aka The Loudest Whisper (UK)
Breakfast at Tiffany's (1961) .... Holly Golightly
The Unforgiven (1960) .... Rachel Zachary
The Nun's Story (1959) .... Sister Luke (Gabrielle van der Mal)
Green Mansions (1959) .... Rima
Love in the Afternoon (1957) .... Ariane Chavasse/Thin Girl
Funny Face (1957) .... Jo Stockton
War and Peace (1956) .... Natasha Rostov... aka Guerra e pace (Italy)
Sabrina (1954) .... Sabrina Fairchild... aka Sabrina Fair (UK)
Roman Holiday (1953) .... Princess Ann - 'Anya Smith'
Nous irons à Monte Carlo (1952) .... Melissa Walter... aka We Will All Go to Monte Carlo (International: English title)
The Secret People (1952) .... Nora... aka Secret People
Young Wives' Tale (1951) .... Eve Lester
The Lavender Hill Mob (1951) .... Chiquita
One Wild Oat (1951) .... Hotel receptionist
Laughter in Paradise (1951) .... Cigarette girl
Monte Carlo Baby (1951) .... Linda Farrel... aka We Go to Monte Carlo (USA)
Eller okej... Hon hade visst gjort mer strunt än jag trodde... Jag nöjer mig med hela 50- och 60-talet. Jag menar, Roman Holiday eller Prinsessa på vift som vi så käckt kallar den i Sverige- å vad bra den är!
Cashen
Idag ska jag nå ännu ett lågvattenmärke. Jag ska låna pengar av en 16-åring. Min systerson, närmare bestämt. Det är den 22:e juli idag. Den 27:e får jag lön. Jag har 53 kronor kvar på kontot. Varför gör jag alltid så här?
Barn
Igår hade jag besök. Min vän Emma tog med sig sin Jonas och deras Hjalmar och hängde i Malmö över dagen. Hjalmar är nio månader gammal. Jag har känt Emma sedan gymnasiet, kan fortfarande inte smälta att det är hon som är hans mamma. Hjalmar är totalt jävla underbar. Förlåt, men jag kunde inte låta bli att svära.
Jag frågade Emma vad som är jobbigast med att ha barn och hon sa: "Det är ingen enskild sak som är jobbigt med Hjalmar. Han är oftast glad och äter och sover som han ska och så. Det jobbigaste med att ha barn är inte något enkelt som blöjorna, att inte få sova eller att han skriker. Det jobbiga är att HA BARN." Inuti mitt huvud lade jag till "Det jobbiga är att han finns."
Det Emma sa är egentligen kanske självklarheter. Men jag har inte riktigt fattat TYNGDEN i att ha barn förut, att ha ansvaret, att totalt tillhöra någon annan, att prioritera något annat än sig själv. Jag har fastnat på alla detaljerna. Även när Hjalmar är glad och mätt och lycklig och kanske ligger och sover i sin säng, så finns han ju. Han är den största påverkande faktorn i Emmas och Jonas liv.
När familjen satt på båten på väg tillbaka till Hven igårkväll lade jag mig på sängen med en bok, totalt utmattad. Kan inte sätta fingret på varför jag var så trött. Kanske för att mitt liv som så stadigt cirkulerar kring sin egen axel sedan 28 år tillbaka, rubbades en smula av Hjalmars närvaro. Kanske fick jag en försmak av hur det skulle kunna vara att inte vara viktigast.
Hisnande.
Jag frågade Emma vad som är jobbigast med att ha barn och hon sa: "Det är ingen enskild sak som är jobbigt med Hjalmar. Han är oftast glad och äter och sover som han ska och så. Det jobbigaste med att ha barn är inte något enkelt som blöjorna, att inte få sova eller att han skriker. Det jobbiga är att HA BARN." Inuti mitt huvud lade jag till "Det jobbiga är att han finns."
Det Emma sa är egentligen kanske självklarheter. Men jag har inte riktigt fattat TYNGDEN i att ha barn förut, att ha ansvaret, att totalt tillhöra någon annan, att prioritera något annat än sig själv. Jag har fastnat på alla detaljerna. Även när Hjalmar är glad och mätt och lycklig och kanske ligger och sover i sin säng, så finns han ju. Han är den största påverkande faktorn i Emmas och Jonas liv.
När familjen satt på båten på väg tillbaka till Hven igårkväll lade jag mig på sängen med en bok, totalt utmattad. Kan inte sätta fingret på varför jag var så trött. Kanske för att mitt liv som så stadigt cirkulerar kring sin egen axel sedan 28 år tillbaka, rubbades en smula av Hjalmars närvaro. Kanske fick jag en försmak av hur det skulle kunna vara att inte vara viktigast.
Hisnande.
Wednesday, July 20, 2005
The L Word
Är det någon som missat The L Word? Jag gjorde det till en början. Zappade förbi någon gång och det verkade mest töntigt. Men så en söndag hade jag ingenting att göra och gjorde som jag älskar att göra, laddade ner en hel säsong av en serie jag inte sett och hetsåt den.
The L Word är bra. I alla fall om man gillar dramaserier om kärlek, sex och relationer. Det gör jag. Nu väntar jag andlöst på säsong 3. Har höga förväntingar på Shanes nyutblommade relation med Carmen, och så har jag läst på nätet att Jennie (sämsta karaktären i och för sig) ska träffa en ultrabutchig tjej.
Så - börja se The L Word!
The L Word är bra. I alla fall om man gillar dramaserier om kärlek, sex och relationer. Det gör jag. Nu väntar jag andlöst på säsong 3. Har höga förväntingar på Shanes nyutblommade relation med Carmen, och så har jag läst på nätet att Jennie (sämsta karaktären i och för sig) ska träffa en ultrabutchig tjej.
Så - börja se The L Word!
Mr & Mrs Smith och Collateral
Var på bio med Johanna i söndags. Mr & Mrs Smith. Allt ni behöver veta om filmen kommer här: Den är precis exakt vad du tror.
Collateral, med sektledaren och Dawsons Creek-fanet Tom Cruise, var däremot en hel del mer än jag väntat mig. Den var cool. Intelligent, vågar jag påstå. Och spännande. Men så är det ju också Michael Mann ( Heat, The Insider, etc) som gjort den. Den får tre L av fem möjliga.
Collateral, med sektledaren och Dawsons Creek-fanet Tom Cruise, var däremot en hel del mer än jag väntat mig. Den var cool. Intelligent, vågar jag påstå. Och spännande. Men så är det ju också Michael Mann ( Heat, The Insider, etc) som gjort den. Den får tre L av fem möjliga.
Monday, July 18, 2005
Min man - eldslukaren
Ni vet ibland när ens älskade är bortrest och det känns som om tillvaron står absolut still här hemma medan man föreställer sig hans action-packade händelsefullproppade liv?
Love ringde nyss. Han har slukat eld i kväll. Blåsor kring hela munnen men full till brädden av liv.
Jodå, så...
Chips, var det ja...
Love ringde nyss. Han har slukat eld i kväll. Blåsor kring hela munnen men full till brädden av liv.
Jodå, så...
Chips, var det ja...
Bakhåll
Ikväll bestämde jag mig för att äta dillchips med dilldipp till middag. Det ligger ett stort Hemköp nära min lägenhet. Väldigt välsorterat, brukar jag alltid tycka. De har allt från färsk ingefära till lutfisk. Vill ni veta vad de däremot inte har?
Estrella-chips i 200 grams påsar. Jag tittade. Jag lovar, jag letade. Det finns inte en enda 200 grams Estrella chipspåse på Hemköp mitt emot triangeln i Malmö.
Jag frågar mig; har Estrella slutat göra 200 grams påsar? Chipsen hade nämligen ungefär samma pris som förut. Är det här en komplott som går ut på att göra oss ännu fetare än vi är, a la Mc Donalds supersize-meal i landet i väst? Jag kan inte låta bli att bli lite paranoid.
Varor är som regel förpackade enligt kundens behov. Man säljer dyr hudkräm i små burkar och torrfoder till hundar i stora säckar, allt för att produkten ska passa kunden så bra som möjligt. Har chipspåsarna på sistone varit för små för medel-Svenssons behov? Har man gjort en marknadsanalys och inte bara kommit fram till en ny fräsch design på påsarna, utan också passat på att uppdatera storleken?
Vad är det som händer med vår värld? Jag kan inte äta 300 gram dillchips! Det är 100 gram för mycket!
Dippen räckte inte ens halvvägs.
Estrella-chips i 200 grams påsar. Jag tittade. Jag lovar, jag letade. Det finns inte en enda 200 grams Estrella chipspåse på Hemköp mitt emot triangeln i Malmö.
Jag frågar mig; har Estrella slutat göra 200 grams påsar? Chipsen hade nämligen ungefär samma pris som förut. Är det här en komplott som går ut på att göra oss ännu fetare än vi är, a la Mc Donalds supersize-meal i landet i väst? Jag kan inte låta bli att bli lite paranoid.
Varor är som regel förpackade enligt kundens behov. Man säljer dyr hudkräm i små burkar och torrfoder till hundar i stora säckar, allt för att produkten ska passa kunden så bra som möjligt. Har chipspåsarna på sistone varit för små för medel-Svenssons behov? Har man gjort en marknadsanalys och inte bara kommit fram till en ny fräsch design på påsarna, utan också passat på att uppdatera storleken?
Vad är det som händer med vår värld? Jag kan inte äta 300 gram dillchips! Det är 100 gram för mycket!
Dippen räckte inte ens halvvägs.
Preventivmedel
Vad är egentligen meningen? Hur gör folk? Jag menar, jag har nu haft onaturliga hormoner i kroppen sedan jag var 15 år gammal. Det känns sådär. När man går på P-piller, eller som i mitt fall har en stav i armen, ligger hela det reproduktiva systemet vilande. Förenklat sett har jag alltså inte haft ägglossning på mer än tio år. Det kvittar vad min gynekolog säger i sin allra mest hypnotiska röst, det är jävligt kusligt!
Det KAN ju inte vara bra.
Så nu undrar jag - hur gör folk? Spiral ska man vänta med tills man varit gravid, och dessutom innehåller många spiraler också hormoner. Pessar verkar superstruligt och är inte heller särskilt säkert om man kollar på Pearl Index och annat jag har pluggat in mig på. Kondom finns ju bara inte, känner jag, men jag vet att många av mina vänner har resignerat. "Visst är det struligt och komplicerat, men det är SÅ schysst att vara hormonfri!", säger de i kör.
Det finns en liten dator som heter LadyComp. Den kostar mellan fyra och fem tusen kronor, men den har bra statistik. Man tar tempen det första man gör på morgonen och så visar maskinen antingen grönt, gult eller rött. På de röda dagarna ska man inte ha sex utan skydd, de gula innebär att maskinen behöver mer info för att kunna avgöra och på de gröna dagarna är det fritt fram. Den genomsnittliga kvinnan är fruktsam, eller var man ska säga, cirka fem dagar i månaden. För de ynka fem dagarna är jag hormonstinn dygnet runt året om.
Men, den är ju dyr den där manicken. Väldigt dyr. Så nu har jag beställt en bok! The Art of Natural Family Planning, heter den.
Fortsättning följer.
Det KAN ju inte vara bra.
Så nu undrar jag - hur gör folk? Spiral ska man vänta med tills man varit gravid, och dessutom innehåller många spiraler också hormoner. Pessar verkar superstruligt och är inte heller särskilt säkert om man kollar på Pearl Index och annat jag har pluggat in mig på. Kondom finns ju bara inte, känner jag, men jag vet att många av mina vänner har resignerat. "Visst är det struligt och komplicerat, men det är SÅ schysst att vara hormonfri!", säger de i kör.
Det finns en liten dator som heter LadyComp. Den kostar mellan fyra och fem tusen kronor, men den har bra statistik. Man tar tempen det första man gör på morgonen och så visar maskinen antingen grönt, gult eller rött. På de röda dagarna ska man inte ha sex utan skydd, de gula innebär att maskinen behöver mer info för att kunna avgöra och på de gröna dagarna är det fritt fram. Den genomsnittliga kvinnan är fruktsam, eller var man ska säga, cirka fem dagar i månaden. För de ynka fem dagarna är jag hormonstinn dygnet runt året om.
Men, den är ju dyr den där manicken. Väldigt dyr. Så nu har jag beställt en bok! The Art of Natural Family Planning, heter den.
Fortsättning följer.
Böcker 2005
De bästa böckerna jag läst i år är.... (drumroll)
...Cunt av Inga Muscio, Halvbrodern av Lars Saabye Christensen och Tecken till kärlek av Jan Kjaerstad. Kanske kommer på fler, men de här tre är väldigt väldigt bra, ska ni veta.
För övrigt är min guru numera Tove Jansson och ingen annan. Läs ALLT hon skrivit. Det är på intet sätt endast ämnat för barn. Tove är ljuset i mörkret!
...Cunt av Inga Muscio, Halvbrodern av Lars Saabye Christensen och Tecken till kärlek av Jan Kjaerstad. Kanske kommer på fler, men de här tre är väldigt väldigt bra, ska ni veta.
För övrigt är min guru numera Tove Jansson och ingen annan. Läs ALLT hon skrivit. Det är på intet sätt endast ämnat för barn. Tove är ljuset i mörkret!
Horst
Vår katt heter Horst. Han är enorm och har hår nog för tre katter. Horst ser ut som en korkad besserwisser. (Därav namnet.) Han är cool på ett avslappnat arrogant sätt. Jag vill SÅ GÄRNA skaffa ett sådant här halsband till honom. Tänkte det skulle stå Horst, kort och gott. Eller som Cecilia föreslog; Big Pimp Horst.
För mer smaklösa husdjurs-saker gå in på www.catsplay.com
Sommarläger
Hälsningar från Love från sommarjobbet på kollo uppe i Stockholm någonstans. Shit, vad han är underbar.
Guld
Jag var hemma hos mina föräldrar i helgen. Mamma tog fram smycksskrinet och det slutade med att jag äntligen tog ansvar för smyckena jag fått i dop, konfirmations- och examenspresent. En hel del bling bling, faktiskt. Billigt krafs, men en och annan guldkedja slank med.
Guld, ja. Jag vet inte jag. Guldfärg är snyggare än silverfärg, det tycker jag definitivt. Och i dagarna går jag och drömmer om att måla min nya hall guldig. Men smycken i guld. Är det min grej?
Någon annan som har en åsikt om guld i allmänhet?
Guld, ja. Jag vet inte jag. Guldfärg är snyggare än silverfärg, det tycker jag definitivt. Och i dagarna går jag och drömmer om att måla min nya hall guldig. Men smycken i guld. Är det min grej?
Någon annan som har en åsikt om guld i allmänhet?
Arbetskamrater
Jag insåg för ett tag sen att jag lever i en bubbla. En väldigt trevlig bubbla, men likväl. Man har liksom specialiserat sig med åren, och nu måste jag erkänna att människorna jag umgås med är relativt homogena. Vi har grovt sett samma syn på livet och kärleken och de är de första att hmm-a instämmande när jag är arg över något jag läst i tidningen.
Det är därför det är så bra att ha arbetskamrater. Det kan vara lite chockerande, det får man vara beredd på, men nog är det uppfriskande att tillbringa tid med någon som tycker att Kristdemokraterna är det vettigaste partiet, eller som finner mig löjlig när jag agiterar om någon orättvisa. "Men Lisa, vad tjänar det till att hetsa upp sig så där? Det gör ingen som helst skillnad om du skriver ett brev till Göran Persson, det fattar du väl?" Och det gör jag ju, på sätt och vis.
Bara en sån sak. "Varför gnälla när du vet att det inte gör någon skillnad? Är inte det ganska korkat?" Jag gapar och blir stum. Upprörd men hittar inte orden.
Rätt schysst egentligen, det där med arbetskamrater.
Det är därför det är så bra att ha arbetskamrater. Det kan vara lite chockerande, det får man vara beredd på, men nog är det uppfriskande att tillbringa tid med någon som tycker att Kristdemokraterna är det vettigaste partiet, eller som finner mig löjlig när jag agiterar om någon orättvisa. "Men Lisa, vad tjänar det till att hetsa upp sig så där? Det gör ingen som helst skillnad om du skriver ett brev till Göran Persson, det fattar du väl?" Och det gör jag ju, på sätt och vis.
Bara en sån sak. "Varför gnälla när du vet att det inte gör någon skillnad? Är inte det ganska korkat?" Jag gapar och blir stum. Upprörd men hittar inte orden.
Rätt schysst egentligen, det där med arbetskamrater.
Sunday, July 17, 2005
Harry Potter
Varning! Varning! Varning! Varning!
Då jag inte har någon att diskutera senaste HP-boken med ännu måste jag skriva av mig en smula här. Kom inte efteråt och påstå att du inte blev varnad. Stäng det här fönstret omgående om du inte vill att jag ska förstöra nöjet för dig!
Jag köpte boken igår. Hade faktiskt totalt glömt att det var den här helgen den skulle släppas och frös till glad is när jag gick förbi bokhandeln. Började läsa på allvar imorse, samma ögonblick min feta katt väckte mig. Nu åtta timmar senare är jag väldigt väldigt hungrig och känner mig sådär tom som man lätt gör när man legat och läst alldeles för länge. Lägenheten är tyst och allt känns grått och trist.
Harry ja. Det har varit en lång och utdragen process. Den förtjusning jag kände när jag läste de första tre böckerna har avtagit bit för bit när förväntningarna på bok nummer fyra och fem inte infriats. Vid det här laget har jag hunnit tröttna rejält på Rowlings envisa cirkulära storyline, där VARJE bok börjar med att Harry har det trist hos Dursley's för att sedan låta spänningen löpa vidare parallellt med studierna på Hogwarts bara för att ALLTID kulminera samtidigt med Harry's, Hermionie's och Ron's final exams. Därför hade jag en något cynisk och avslappnad attityd till The Halfblood Prince när jag började läsa imorse, det måste erkännas.
Nu sitter jag här och känner mig tom som sagt, men inte bara för att det lätt blir så efter en dag i sängen med en bok (ville bara lägga lite intetsägande brödtext mellan min varning och den kontaminerade informationen), utan för att jag helt enkelt bölat högljutt och totalt hämningslöst under den senaste timmen. Du förstår, Dumbledore dör. Han dör. Jag kan nästan inte fatta det själv, men detta är den bittra sanningen. Dumbledore dör. Försvinner. Finns inte mer. Med The Halfblood Prince hittar J.K Rowlings tillbaka till sin berättarådra. Återkommande teman, som till exempel att Dumbledore i varje bok har hållit sig i bakgrunden och inte blivit inblandad i själva händelseförloppet förrän i slutet då han som regel finns vid Harrys sida som en räddande ängel, eller att Harry nästan alltid varit tvungen att agera utan stöd från någon annan än Ron och Hermionie finns inte kvar i denne den sjätte delen om Harry Potter. Äntligen börjar Harry bli vuxen, eller rättare sagt, äntligen börjar folk ta Harry på allvar och behandla honom som en vuxen och jämlike. Det är väldigt uppfriskande.
I den magiska världen blir man inte myndig när man är 18 som hos oss utan redan vid 17 års ålder. I The Halfblood Prince är Harry alltså på tröskeln till vuxenheten, och till skillnad från tidigare försöker de vuxna inte undanhålla information från honom (och oss läsare) för att skydda honom, istället uppmuntras Harry att få reda på så mycket som möjligt om Voldermort, hans dödsfiende. Jag kan inte uttrycka hur skönt det är att slippa frustrationen över att inte få vara in the loop, så att säga. Harry's relation till Dumbledore är stommen i The Halfblood Prince och när Dumbledore efter att ha blivit dödligt skadad lugnt säger till Harry "I'm not afraid, I am with you" ville jag gå i tusen bitar.
Harry är så förbannat ensam. Efter Sirius' död i The Order of Phoenix blev det så mycket tydligare; varje vuxen Harry vågar knyta sig till, varje ansats han gör att skapa en familj utanför livet med Hermionie och Ron på Hogwarts misslyckas. Det börjar med föräldrarna Lily och James och den röda tråden fortsätter genom böckerna med personer som till exempel Lupin och Mad-Eye Moody. Jag tror att just Harrys ensamhet är en av de faktorer som gör berättelserna om honom så enormt populära, även i gemytligheten hos familjen Weasley på The Burrow är Harry, trots hemstickade tröjor och mycket kärlek, en liten smula utanför och avsides, som bakom en tunn vägg av glas. Han får aldrig någon post.
I The Halfblood Prince axlar Harry till slut sin ensamhet och slutar kämpa emot. Han inser att ensamheten är priset som måste betalas, ensamhet och blod krävs för att fria världen från He-Who-Must-Not-Be-Named. Den spänning och tillfredsställelse Harry fått från kämpandet mot onskan tidigare är över. Nu är inte kampen rolig längre.
Min ton är högtravande och pretentiös, jag vet, men det är med mycket tungt hjärta jag lägger den senaste boken om Harry ifrån mig. Till skillnad från de andra böckerna då slutet som regel varit olika grader av lyckligt och alltid spännande slutar The Halfblood Prince med en tung suck och ett vuxet allvarsamt ställningstagande som man inte kan fly ifrån.
Å, Harry.
Då jag inte har någon att diskutera senaste HP-boken med ännu måste jag skriva av mig en smula här. Kom inte efteråt och påstå att du inte blev varnad. Stäng det här fönstret omgående om du inte vill att jag ska förstöra nöjet för dig!
Jag köpte boken igår. Hade faktiskt totalt glömt att det var den här helgen den skulle släppas och frös till glad is när jag gick förbi bokhandeln. Började läsa på allvar imorse, samma ögonblick min feta katt väckte mig. Nu åtta timmar senare är jag väldigt väldigt hungrig och känner mig sådär tom som man lätt gör när man legat och läst alldeles för länge. Lägenheten är tyst och allt känns grått och trist.
Harry ja. Det har varit en lång och utdragen process. Den förtjusning jag kände när jag läste de första tre böckerna har avtagit bit för bit när förväntningarna på bok nummer fyra och fem inte infriats. Vid det här laget har jag hunnit tröttna rejält på Rowlings envisa cirkulära storyline, där VARJE bok börjar med att Harry har det trist hos Dursley's för att sedan låta spänningen löpa vidare parallellt med studierna på Hogwarts bara för att ALLTID kulminera samtidigt med Harry's, Hermionie's och Ron's final exams. Därför hade jag en något cynisk och avslappnad attityd till The Halfblood Prince när jag började läsa imorse, det måste erkännas.
Nu sitter jag här och känner mig tom som sagt, men inte bara för att det lätt blir så efter en dag i sängen med en bok (ville bara lägga lite intetsägande brödtext mellan min varning och den kontaminerade informationen), utan för att jag helt enkelt bölat högljutt och totalt hämningslöst under den senaste timmen. Du förstår, Dumbledore dör. Han dör. Jag kan nästan inte fatta det själv, men detta är den bittra sanningen. Dumbledore dör. Försvinner. Finns inte mer. Med The Halfblood Prince hittar J.K Rowlings tillbaka till sin berättarådra. Återkommande teman, som till exempel att Dumbledore i varje bok har hållit sig i bakgrunden och inte blivit inblandad i själva händelseförloppet förrän i slutet då han som regel finns vid Harrys sida som en räddande ängel, eller att Harry nästan alltid varit tvungen att agera utan stöd från någon annan än Ron och Hermionie finns inte kvar i denne den sjätte delen om Harry Potter. Äntligen börjar Harry bli vuxen, eller rättare sagt, äntligen börjar folk ta Harry på allvar och behandla honom som en vuxen och jämlike. Det är väldigt uppfriskande.
I den magiska världen blir man inte myndig när man är 18 som hos oss utan redan vid 17 års ålder. I The Halfblood Prince är Harry alltså på tröskeln till vuxenheten, och till skillnad från tidigare försöker de vuxna inte undanhålla information från honom (och oss läsare) för att skydda honom, istället uppmuntras Harry att få reda på så mycket som möjligt om Voldermort, hans dödsfiende. Jag kan inte uttrycka hur skönt det är att slippa frustrationen över att inte få vara in the loop, så att säga. Harry's relation till Dumbledore är stommen i The Halfblood Prince och när Dumbledore efter att ha blivit dödligt skadad lugnt säger till Harry "I'm not afraid, I am with you" ville jag gå i tusen bitar.
Harry är så förbannat ensam. Efter Sirius' död i The Order of Phoenix blev det så mycket tydligare; varje vuxen Harry vågar knyta sig till, varje ansats han gör att skapa en familj utanför livet med Hermionie och Ron på Hogwarts misslyckas. Det börjar med föräldrarna Lily och James och den röda tråden fortsätter genom böckerna med personer som till exempel Lupin och Mad-Eye Moody. Jag tror att just Harrys ensamhet är en av de faktorer som gör berättelserna om honom så enormt populära, även i gemytligheten hos familjen Weasley på The Burrow är Harry, trots hemstickade tröjor och mycket kärlek, en liten smula utanför och avsides, som bakom en tunn vägg av glas. Han får aldrig någon post.
I The Halfblood Prince axlar Harry till slut sin ensamhet och slutar kämpa emot. Han inser att ensamheten är priset som måste betalas, ensamhet och blod krävs för att fria världen från He-Who-Must-Not-Be-Named. Den spänning och tillfredsställelse Harry fått från kämpandet mot onskan tidigare är över. Nu är inte kampen rolig längre.
Min ton är högtravande och pretentiös, jag vet, men det är med mycket tungt hjärta jag lägger den senaste boken om Harry ifrån mig. Till skillnad från de andra böckerna då slutet som regel varit olika grader av lyckligt och alltid spännande slutar The Halfblood Prince med en tung suck och ett vuxet allvarsamt ställningstagande som man inte kan fly ifrån.
Å, Harry.
Friday, July 15, 2005
Cyberungar
Jag åt frukost på McDonalds imorse. Två tidningar låg framme till gratis beskådan; Metro och Skånska Dagbladet. Jag valde Skånskan.
Bokrecensioner på sidan 10 i Magasinet. En viss Jean Bolinder har läst Ylva Ellnebys bok Cyberungar - eller vad barn verkligen behöver. För det första är det här ingen recension, men det är en helt annan diskussion. Förutom att höja Ellnebys bok och värderingar till skyarna lyckas Bolinder få plats med såväl sina åsikter om ensamstående föräldrar som om dagens bankrånare. På mindre än 500 ord...
Men okej. Fair enough. Jag ska inte vara sån. Det var tidigt på morgonen, före första koppen kaffe. Vi börjar om.
Cyberungar, alltså. Jag citerar ur recensionen: Somliga barn tillbringar all sin fritid med tevespel. Vilken verklighetsuppfattning får de? Hur går det med deras kroppar? Vad sker med barns och ungdomars hjärnor när de pratar i mobiltelefoner? Hur går det med hörseln när öronen utsätts för dånande musik? Och på nätet lurar pedofilerna på sina offer!
Jag vet knappt var jag ska börja. Självklart är det relevant att fundera över barns tillvaro i vår alltmer medialiserade och digitaliserade värld. Det här är intressanta frågor, som absolut tål och bör debatteras. Jag vill också passa på att säga: Jag tycker att motion är bra. Jättebra. Bara så ni vet. Varför måste det ena utesluta det andra? Det är inte bra att sitta framför en skärm åtta timmar om dagen (som jag till exempel gör på jobbet och som barnen med all säkerhet också kommer göra när de blir vuxna), men det är heller inte bra att till exempel träna fotboll åtta timmar om dagen.
Tv-spel, tv, internet och musik berikar våra barns värld. Det är kultur. Det är inte bra om ett barn sitter med näsan i en bok hela dagarna, ingen dömer ut litteraturen för det.
Bolinders text är totalt onyanserad. Det kommer mera om det här. Jag måste jobba litet, men har fortfarande ångan upp om hur idiotisk den där recensionen är.
Bokrecensioner på sidan 10 i Magasinet. En viss Jean Bolinder har läst Ylva Ellnebys bok Cyberungar - eller vad barn verkligen behöver. För det första är det här ingen recension, men det är en helt annan diskussion. Förutom att höja Ellnebys bok och värderingar till skyarna lyckas Bolinder få plats med såväl sina åsikter om ensamstående föräldrar som om dagens bankrånare. På mindre än 500 ord...
Men okej. Fair enough. Jag ska inte vara sån. Det var tidigt på morgonen, före första koppen kaffe. Vi börjar om.
Cyberungar, alltså. Jag citerar ur recensionen: Somliga barn tillbringar all sin fritid med tevespel. Vilken verklighetsuppfattning får de? Hur går det med deras kroppar? Vad sker med barns och ungdomars hjärnor när de pratar i mobiltelefoner? Hur går det med hörseln när öronen utsätts för dånande musik? Och på nätet lurar pedofilerna på sina offer!
Jag vet knappt var jag ska börja. Självklart är det relevant att fundera över barns tillvaro i vår alltmer medialiserade och digitaliserade värld. Det här är intressanta frågor, som absolut tål och bör debatteras. Jag vill också passa på att säga: Jag tycker att motion är bra. Jättebra. Bara så ni vet. Varför måste det ena utesluta det andra? Det är inte bra att sitta framför en skärm åtta timmar om dagen (som jag till exempel gör på jobbet och som barnen med all säkerhet också kommer göra när de blir vuxna), men det är heller inte bra att till exempel träna fotboll åtta timmar om dagen.
Tv-spel, tv, internet och musik berikar våra barns värld. Det är kultur. Det är inte bra om ett barn sitter med näsan i en bok hela dagarna, ingen dömer ut litteraturen för det.
Bolinders text är totalt onyanserad. Det kommer mera om det här. Jag måste jobba litet, men har fortfarande ångan upp om hur idiotisk den där recensionen är.
Friday, July 01, 2005
Flytt med stort F
Idag händer det. Jag ska flytta. 50 meter västerut. Det finns en del komplikationer. Som till exempel att golvet inte riktigt sitter fast och det är svettiga fläckar på väggarna. Det känns inte heller något vidare att det kommer vara hantverkare hemma hos oss resten av sommaren. Men. Ett förstahandskontrakt. En minimal fransk balkong. Ett kök med fönster mot gården. Nog är jag ganska lycklig ändå.
Subscribe to:
Posts (Atom)