Kolla in!

http://7adalslund.blogspot.com/

Skriv väldigt gärna kommentarer till författarna!

Love Actually

Jahapp. Då har man blött ner hela soffan med salta tårar. Visserligen har jag blandat gråten med några vassa sarkastiska självförnedrande skratt, men på något sätt räddade det inte min värdighet.

Å - när Egg (från excellenta This Life) står utanför Keiras dörr med bandspelare och skyltar!
Å - När Emma Thompson håller tillbaka tårarna i sovrummet innan hon går ut och spelar lyckliga mamman igen!
Å - När lillkillen har så där rött hår!
Å!
Å!
Å!

Fi!

Träffade en Fi-are på fest i lördags. Jag berättade att jag tappat hoppet litegrann vad gäller Schyman och Co men när hon frågade hur det kom sig visste jag inte vad jag skulle svara. Plötsligt kunde jag inte komma på ett enda sakligt argument för varför jag inte gillade dem lika mycket längre, plötsligt var det bara "en allmän känsla" jag hade.

Jag menar,Maria-Pia Boethius gillar dem fortfarande, det kan ni se på http://www.feministisktinitiativ.se/

Kort sagt, jag tänker stödja dem tills jag kan uttrycka vad de gör för fel. Annars är jag bara en lättlurad media-bimbo som läser Metros krönikor på bussen.

Sideways

Har nyss sett Sideways. Gillade den inte alls. Inte ett dugg. Jag vet att de skulle vara patetiska på ett väldigt mänskligt, tragikomiskt och allmänt givande sätt, men jag tyckte bara att det var en lång film om två idioter. Sorry.

Och så...

läser vi Egalias döttrar och andra bra texter.

Världens bästa jobb

Den här veckan och nästa är jag ute i verkligheten på en högstadieskola. Visserligen en högstadieskola som skulle kunna anklagas för att vara lite mindre verklig än andra (ligger mitt i en idyll) men dock en högstadieskola. Full med tonåringar som höstadieskolor ju är i regel.

Jag får göra vad jag vill! Det här temat jobbar vi med i en nia:


TEMA: Att spela en roll

Tankar bakom temat
Alla människor spelar roller. Hela tiden. Du gör det också.

Det handlar inte om att vara falsk eller ärlig, det handlar om att anpassa sin personlighet i olika situationer. Du är ändå alltid du, roller handlar mer om vilken del av dig du är.

Det handlar om att det förväntas olika saker av dig beroende på om du är i skolan eller på semester med familjen. Din mamma och pappa vet inte hur du är när du är med dina kompisar (kompis-rollen), dina kompisar vet inte hur du är när du är med familjen på julafton (familje-rollen). När du tittar på TV med ditt syskon spelar du syskonrollen, du beter dig inte likadant med ditt syskon som du gör när du är på utvecklingssamtal i skolan eller på träningen. Det förväntas helt enkelt olika saker av dig i olika situationer.

Arbetssätt och syfte
Under arbetet med Att spela en roll kommer vi att arbeta med texter som alla handlar om människor och deras roller.

Vi ska arbeta och analysera texterna på olika sätt, allt för att förstå dem så väl som möjligt. Vi kommer att träna läs- och hörförståelse samt förmågan att kunna läsa mellan raderna och uppfatta sådant som texten bara antyder. Vi kommer också att diskutera texterna, i mindre grupper såväl som i helklass.

Syftet är att vi ska få större förståelse för de roller vi spelar och hur roller kan påverka människor. Att fundera över detta hjälper oss att förstå våra medmänniskor och att kunna föreställa oss hur det vore att vara i deras skor.

Att tänka på
Vilka roller spelar du själv?
Finns det någon roll du är obekväm med?
Vilket samband finns det mellan roller och grupptryck?
Har du några roller som inte går ihop? Kanske din familjeroll och din kompisroll?


TÄNK! TÄNK! TÄNK!

Vitamineral

Har ni sett senaste Vitamineral-spoten på TV? Tydligen får medelålders kvinnor fullkomligt spatt och beter sig högst pinsamt om de inte får i sig sina vitaminer. Kanske överreagerar jag. Det vore till och med troligt.

Boethius och Writt Brattström

I senaste Nöjesguiden finns en krönika där skribenten undrar när Fi! kommer på DVD. Det är ju lika roligt som The Office. Ett axplock idiotiska citat och händelser refereras och jag skrattar så jag nästan gråter. Det blir sista droppen. De senaste dagarna har jag läst knivskarpa Ebba Writt-Brattströms diss av Fi! i DN, jag har sörjt avsaknaden av Maria-Pia Boethius. Nu vet jag inte vad jag vill eller tycker längre. Framför allt Boethius har länge varit något av en lanterna i mörkret för mig. Jag har lust att maila henne min röst. Så får hon göra vad hon vill med den.

Pretto

Ibland får jag en känsla av att skräck för att vara pretentiös ingår i kvinnorollen.

Jag menar, killarna kan ju. På deras sida stängslet kan man strössla med deppande poeter, lidande gitarrister och författare som försöker fånga "det äkta, det heliga". Man blir så trött.

Kan det vara det det hänger på? Är det därför jag inte hittat någon kvinnlig författare som kan bli min nya Paul Auster, Lawrence Durrell eller Jan Kjaerstad? Det kanske behövs hundra stycken människor som tar sina känslor på blodigt allvar. Hundra stycken människor som tror att mänsligheten behöver veta hur just de känner för att vi ska få fram ett enda geni. Hundra stycken patetiska människospillror som säkerligen är odrägliga att umgås med.

Det finns inte hundra sådana kvinnor. Det känns inte så i alla fall. Okej Kristina Lugn, men sen då? Om vi inte vågar vara pretentiösa, hur ska vi då få fram geniet?

Tänk bara på hur olidligt många sådan män det finns här på Möllan där jag bor. Tusentals, känns det som ibland. Men vilka är kvinnorna? (Har jag bara missat dem?) Var finns de riktiga pretto-tjejerna som skriver dikter utan självinsikt och romaner utan ironi? Jag älskar sådana texter, de gånger de är bra. Den där enda gången på hundra gånger.

Böcker som faller inom den pretentiösa kategorin men ändå inte är pretentiösa är mina favoriter. Det är då det blir riktigt bra! När författaren slänger ord omkring sig med frenesi. Hittills verkar det som om de bästa böckerna av kvinnliga författare är konkreta, verklighetsbundna och ordfattiga. Orden beskriver sammanhang, de skapar inte röriga underbara, flummiga virvlar i huvudet på läsaren. Verkar det som. (Jag har läst alldeles för lite.)

Själv är jag livrädd för att vara pretentiös, att använda för mycket ord, att skriva om någonting som inte ligger mig nära.

Så - bara därför - här följer inledningen på den roman jag ska skriva när jag är 47 och jaded.

Om jag kunde be om någonting, och det vet jag att jag inte kan (som att ge instruktioner om hur och var jag vill bli kysst, som att blåsa innehållet ur ett ägg), men om jag kunde be om något, då skulle det vara att du läser det här så sakta du någonsin kan, att du drar ett andetag med varje mening.

Skaka tass

Jag har skaffat hund. En brun dvärgpudel. Hon heter Luna och är grym på att skaka tass på kommando. Vi har tränat mycket på det. Just nu ligger hon och sover för vi var uppe sent igår kväll. När vi tog oss en liten nattpromenad vid midnatt träffade vi en såndär hundägare som alltid ska veta bäst och jag blev uppläxad för att jag inte lät den stackars hunden vila. T t t. Alltså vissa människor...

Luna gillar att leka med sitt gummiben och hänga med kompisen Fimpen. Hon är urkass på att leka med frisbee, men det tycker jag är sympatiskt för frisbee har aldrig varit min grej heller. (Fimpen har till och med vunnit frisbee-tävlingar, men det bryr inte jag och Luna oss om.)

Det allra bästa med Luna är att höra hennes glada skällande när jag trycker på on-knappen. Hon hoppar upp mot skärmen och gnyr när jag klappar henne.

Det är så att man blir varm i hjärtat.

Ms

Vet ni förresten vad Ryan Air menar med att fråga mig om jag är Mr, Mrs, Miss eller Ms? Jag frågade Shaye och jag är lätt en Ms. Då kvinnor i England tröttnade på att deras titel fungerade som en stor neonskylt med information om huruvida kvinnan därunder var gift eller ej medan mannens titel alltid är Mr, uppfanns Ms - en titel som varken säger bu eller bä om bärarens privatliv. Här i Sverige fattar vi kanske inte riktigt grejen, men i England används verkligen titlarna. Shaye är lärare och alla hennes elever kallar henne Miss Hunter eller bara Miss.

Dolly

Jag är inne på bokus igen. Sugen på lite nya inköp som jag hört om på P3 idag. Och så Dolly Partons biografi, som ska vara skön tydligen.

Om man söker på "Dolly Parton, biography, book" på google så får man upp det här:

http://www.radioislam.net/islam/svenska/fildok/nyhet4.htm

Inte som första post, men dock.

Det är så super-icke-okej att en sådan organisation har ett så vitt och brett och allmänt namn som radio islam. Som när ett visst parti knycker mitt älskade landskap till sitt namn och blir idiotins högborg. Men - vad förväntade jag mig; att internetadressen skulle vara http://www.fundamentalistiska-antisemitiska-inte-på-något-sätt-representativa-för-alla-muslimer.com?

Det var flera intressanta boktips på P3 idag. Muren av Birgitta Albons och Donald Boström är ett, En sexists bekännelser av Lars Einar Engström en annan. Boström och Engström intervjuades om sina verk och jag frös mitt i diskandet. Det här är böcker jag är verkligt sugen på. Muren kommer jag undan med tack vare Birgitta Albons, men Engströms bok måste vänta. Trots att den verkar vara det mest intressanta inom fältet på länge. Ibland, som med de flesta svartvita och konkreta regler, hoppar det här födelsedags-löftet upp och biter mig i min feministiska rumpa.

Louise

Och här har jag gått omkring och sett ner på Louise Boijje av Gennäs. Ta vad man vill ha är ju riktigt jävla bra! Måste varit en naiv liten kvasiintellektuell tösabit när jag läste den förra gången.

Mobil

Jag har tappat min mobil. Blivit av med. Förlorat. Jag vet inte var den är.

Det är förundransvärt hur ledsen jag är över detta.

Allvarligt, alltså.