En ny, obekant, människa

Jag reagerar inte riktigt som förr. Jag får till exempel rysningar och våta ögon av helt andra saker än för tre och en halv månad sedan. Idag skulle jag gå över gatan vid ett övergångsställe. En bil stannade och jag hade ögonkontakt med chauffören. Som hade en bebis i famnen!! Och då satt det ändå en annan person i passagerarsätet som hade kunnat hålla barnet. Om man nu envisas med att undvika bilbarnstol så långt det går. Jävla jävla jävla idioter.

Välkommen till min blogg. Förr kunde man här engagera sig i mina slag för till exempel jämställdhet. Nu är jag en lejonmamma som inte ens orkar höja ett argt ögonbryn mot Jessica Zandén.

Nollor och nördar

Ni har väl inte glömt den fantastiska serien "Nollor och nördar"? Ladda ner den omedelbart!

Ingrid

Okej. Det verkar kanske lite skumt att börja blogga loss knappt tre månader efter mitt livs största händelse och inte ens nämna den nya lilla varelsen. Ingrid heter hon. Det är bara det att jag har läst så många skildringar av hela den grejen att det inte känns inspirerande att skriva om. Ens för mig själv. Alla verkar uppleva det olika men ändå likadant. Om man vill läsa hur jag upplever det i stora drag kan man läsa Rachel Cusks bok som jag fick av J i födelsedagspresent. (Tack! Tack! Tack!).

Ingrid ligger och sover nu. Det är därför det kommer tio i inlägg i minuten. Typ.

Och nörderi

En annan sak jag brukar göra när jag känner mig suddig i kanterna är att hitta något att nörda ner mig i. Eller rättare sagt, något att planera att nörda ner mig i. Själva nördandet verkar ärligt talat aldrig bli av. Se till exempel tidigare poster om virkning. Nu tänker jag i alla fall bli brödnörd! Se bloggen paindemartin.blogspot.com för att följa i mina spår. Eller Martins. Jag har redan en deg på 18timmarsjäsning!

Kaka! Kaka!

Det verkar som om min konsumtionshysteri alltid är som värst när jag känner mig lite vilsen. Kanske gäller alla? Jag minns när jag ville beställa en Ralph Lauren-bikini för 2000:- spänn utan att ens ha provat den för att på det viset liksom "owna" min nytjocka kropp. Det må vara illa och det må vara tio år sen men nog är mitt nattliga dreglande över Iphone något åt det hållet. Vad ska jag med en jag-kan-surfa-och-göra-allt-möjligt-on-the-go-maskin till. Jag sitter ju bara hemma och ammar.

Fast jag ger mig katten på att jag kommer köpa den i alla fall inom kort. Jisses vad tuff den är!

I'm back?

Det verkar som om vilsenhet och panik är två givna följeslagare i nybörjarföräldraskapet. Jag känner mig som när jag var dumpad efter ett megalångt förhållande i tonåren och skulle ut och köpa kläder. Jag hade glömt vad jag var för en och visste än mindre vad en sån som jag gillade att ha på sig. Kort sagt: Vem är jag? Hur ska jag bära mig åt för att integrera mitt gamla, färdigmejslade jag med den nybakade svettiga mamman jag nyss blivit?

Jag tänker mig att bloggande kanske kan hålla mig på banan, som mina svulstiga självömkande svarta dagböcker med röda kanter gjorde förr.

Nu till exempel. Jag skriver och ammar samtidigt. Ta da.