En ny, obekant, människa

Jag reagerar inte riktigt som förr. Jag får till exempel rysningar och våta ögon av helt andra saker än för tre och en halv månad sedan. Idag skulle jag gå över gatan vid ett övergångsställe. En bil stannade och jag hade ögonkontakt med chauffören. Som hade en bebis i famnen!! Och då satt det ändå en annan person i passagerarsätet som hade kunnat hålla barnet. Om man nu envisas med att undvika bilbarnstol så långt det går. Jävla jävla jävla idioter.

Välkommen till min blogg. Förr kunde man här engagera sig i mina slag för till exempel jämställdhet. Nu är jag en lejonmamma som inte ens orkar höja ett argt ögonbryn mot Jessica Zandén.

Nollor och nördar

Ni har väl inte glömt den fantastiska serien "Nollor och nördar"? Ladda ner den omedelbart!

Ingrid

Okej. Det verkar kanske lite skumt att börja blogga loss knappt tre månader efter mitt livs största händelse och inte ens nämna den nya lilla varelsen. Ingrid heter hon. Det är bara det att jag har läst så många skildringar av hela den grejen att det inte känns inspirerande att skriva om. Ens för mig själv. Alla verkar uppleva det olika men ändå likadant. Om man vill läsa hur jag upplever det i stora drag kan man läsa Rachel Cusks bok som jag fick av J i födelsedagspresent. (Tack! Tack! Tack!).

Ingrid ligger och sover nu. Det är därför det kommer tio i inlägg i minuten. Typ.

Och nörderi

En annan sak jag brukar göra när jag känner mig suddig i kanterna är att hitta något att nörda ner mig i. Eller rättare sagt, något att planera att nörda ner mig i. Själva nördandet verkar ärligt talat aldrig bli av. Se till exempel tidigare poster om virkning. Nu tänker jag i alla fall bli brödnörd! Se bloggen paindemartin.blogspot.com för att följa i mina spår. Eller Martins. Jag har redan en deg på 18timmarsjäsning!

Kaka! Kaka!

Det verkar som om min konsumtionshysteri alltid är som värst när jag känner mig lite vilsen. Kanske gäller alla? Jag minns när jag ville beställa en Ralph Lauren-bikini för 2000:- spänn utan att ens ha provat den för att på det viset liksom "owna" min nytjocka kropp. Det må vara illa och det må vara tio år sen men nog är mitt nattliga dreglande över Iphone något åt det hållet. Vad ska jag med en jag-kan-surfa-och-göra-allt-möjligt-on-the-go-maskin till. Jag sitter ju bara hemma och ammar.

Fast jag ger mig katten på att jag kommer köpa den i alla fall inom kort. Jisses vad tuff den är!

I'm back?

Det verkar som om vilsenhet och panik är två givna följeslagare i nybörjarföräldraskapet. Jag känner mig som när jag var dumpad efter ett megalångt förhållande i tonåren och skulle ut och köpa kläder. Jag hade glömt vad jag var för en och visste än mindre vad en sån som jag gillade att ha på sig. Kort sagt: Vem är jag? Hur ska jag bära mig åt för att integrera mitt gamla, färdigmejslade jag med den nybakade svettiga mamman jag nyss blivit?

Jag tänker mig att bloggande kanske kan hålla mig på banan, som mina svulstiga självömkande svarta dagböcker med röda kanter gjorde förr.

Nu till exempel. Jag skriver och ammar samtidigt. Ta da.

Gravidgrejer

Ni kanske vill veta hur just MIN graviditet yttrar sig. Om detta ska jag nu berätta.

* Jag drabbas av hormonsvängningar. Åt det positiva hållet. Folk skruvar sig obekvämt när jag, ensam och utan anledning, sätter igång med skrattanfall som aldrig tar slut. Skrattanfall av ett slag jag inte haft sedan jag var tio och hade en sockerhög bästis.

* Jag mådde illa. Men nu mår jag bra.

* Jag var trött. Men nu är jag pigg.

Barn

Jag är med barn. I månadsskiftet juni/juli ska det ske, är det tänkt. Stort förstås och roligt. Men det var inte det jag tänkte skriva om precis just nu. Jag tänkte skriva om Singstar.

Jag är lite som jag är. När jag har lediga dagar nuförtiden njuter jag liksom inte, jag hamnar istället i ett sorts vakuum och tillbringar varje sekund med att tänka att jag nästa sekund ska duscha, diska, städa, jobba eller vad det nu kan vara. Det gör varje sekund vansinnigt tom.

Samma sak hände förra helgen när Love hade stuckit till jobbet. Efter några timmar fick jag en snilleblixt. Singstar! Det är löjligt så bra man kan må av Singstar. Jag var riktigt nere - det krävdes ändå bara 3 sjungningar av Mr Bigs gamla goding "To be with you" för att förvandla mig till ett fnittrande hormonmonster. Singstar är bättre än knark.