Dirty Dancing 2

Det här är ganska tufft. Jag är en smart intellektuell och tidvis till och med spirituell kvinna i mina bästa år. (Man måste väl inte vara medelålders för att kalla sig det, eller?)

Igår såg jag Dirty Dancing 2, Havana Nights. Igen. Ja, det är där skon klämmer. Igen.

Okej. Okej.

Jag är en sucker för den första filmen. Jag kan varenda replik och har först i vuxen ålder insett att den fungerade som en porrfilm för mig när jag var tolv. Jag var sjukt tänd på Johnny, dansläraren, jag satte inte sådana snuskiga ord på det bara. Förresten försökte jag aldrig beskriva varför den var så bra. Jag bara satte på VHSbandet en gång till och suckade ljudligt.

Som vuxen tycker jag fortfarande lika mycket om Dirty Dancing, jag får fortfarande gåshud när Babys pappa säger ”You looked wonderful up there”, men jag tror ärligt talat inte att jag skulle gilla filmen om jag såg den för första gången nu. Det tror jag inte.

Den är inte särskilt bra.

När Dirty Dancing 2, Havana Nights kom ut 2004 skruvade jag mig obekvämt. Jag kände inte ett dugg för att se den, inte ens för kitsch-värdets skull.

Love laddade förtjust ner den till mig i alla fall och en kväll, några månader senare, satte jag mig framför datorn och såg den. Nu kommer det: Dirty Dancing 2, Havana Nights är en utsökt uppföljare.

Som Dirty Dancing-fan får man det man vill ha, det vill säga samma sak en gång till, men fiffigt förpackat så att det inte på något sätt är en rip-off eller en repris. Filmen är fullpackad med referenser till den första filmen, från övertydliga sådana som att Swayze spelar hotellets danslärare till mycket mer subtila som att mamman (istället för syster Lisa, som i ettan) kammar hjältinnans hår när hon deppar. Varje referens funkar perfekt, inte en enda är exakt likadan som i originalet, det är verkligen samma sak i en ny tappning. Jag måste säga att jag är imponerad, de måste ha satt sig ner och räknat upp 50 små detaljer eller scener i första filmen som egentligen inte är viktiga för storyn men som fansen älskar och sedan noga tänkt ut alternativa tolkningar av dessa detaljer. Nog tränar de i vattnet, men inte något lyft. Nog inleds filmen med familjen i en bil på väg till ett hotell och med hjältinnans speakerröst men det hon säger är helt annorlunda. Inget ”That was the time when everybody called me baby, and it didn’t occur to me to mind” där inte. Visst tränar hon grundsteg framför spegeln i uppknuten skjorta, men helt ensam och på eget bevåg. Visst har deras dansnummer en smekande rörelse som de har problem med när de övar, men det är inte samma rörelse som Baby tycker kittlas så förbannat. (Den gamla klassiska posen hinns dock med vid ett annat tillfälle, rest assured.) Och så vidare och så vidare genom hela filmen. Det är schysst och roligt! Dessutom är det mycket mera dans än i ettan.

Storyn har samma huvudsakliga teman som den första filmen, men är upplagd annorlunda, med kubansk revolution och en bitter mor som plafond. Det är i stort sett samma troskyldiga, idealistiskt naiva överklass-tös men hennes älskade är denna gång en servitör som försöker försörja sin familj och synas så lite som möjligt. (Servitörer som Johnny för övrigt i ettan läste lusen av med ”You keep putting your pickle on everybodys plate and leave the hard stuff to me.”)

Ja, ni märker väl att ni måste se den?

Mer om Vita Huset

Har äntligen sett senaste avsnittet nu. Ibland (ganska ofta) händer det något stort i ett avsnitt och sen tar de inte alls upp det i nästa avsnitt. Nämner det inte ens. Så var det i det här fallet, jag förstod det redan när CJ's röst sa "Previously on The West Wing...". Nåja. Det var ett bra avsnitt i alla fall.

Såg dessutom det senaste svenska avsnittet på kvällen, vill ju hålla mig a jour med de stackare som ligger efter så att man inte försäger sig. Jag gillar det avsnittet. Jag gillar verkligen Abigail och jag står inte ut med att se Jed (ja, vi duar varann) kämpa för att sitta upprätt.

Jag säger som Josh: Jag vill kampanja för att Bartlet får 4 år till.

Skinnsoffa

Kolla in www.andersantik.se

Det är inte den billiga charmiga landsortsauktionen det en gång var - men det är fortfarande sjukt kul att gå på auktioner där. Det händer fortfarande att man får en gratis varmkorv om man går med på att köpa en klumpig ful soffmöbel som ingen vill ha för 50 spänn.

Det händer fortfarande att man fyndar.

OBS! Nedan är MINA saker, ni skulle bara VÅGA bjuda emot.

Lampa nr 4, utr 500

Sängvärmare nr 19, 800 (Jag menar, en sängvärmare från 1700-talet! Det MÅSTE man ju ha!)

Plåtburkar 55, 1500

Skogsmård 60, 600

Skogsmård 89, 600

Tandläkarstol 174, 1000

Soffgrupp 199, 8000

Köksbord m låda 268, 800

Blå eld t Johanna, 283, 800

Käpp med kobra, 334, 600

Bordslampa, 358, 600

Strindberg-lampa, 371, 500

Taklampa 711, 500

Taklampa 712, 500

Vänstra flygeln

Jag är en av många syndare som laddar ner TVserier. Avsnitten kommer upp på nätet bara några timmar efter att de gått på TV i det stora landet i väst. Har man tur upptäcker man en serie sent, då finns möjligheten att få en dos på flera säsonger på en gång. Har man otur är man ikapp och då är det plågsamt, vill jag lova.

14:e avsnittet på sjunde och sista säsongen av fantastiska Vita Huset gick igår kväll på amerikansk TV. Jag refreshar min favoritnedladdningssida varannan minut, det ligger inte uppe ännu. Jag blir galen.

Det hör till saken att det förra avsnittet lyckades skriva TVhistoria, i alla fall i min värld. Visst händer det att man gråter, ryser eller skrattar högt när man kollar på bra tv. Jag skrek.

Och jag skäms inte ens.

Föräldrar

Igår var mina föräldrar hemma hos oss på middag. Det var trevligt och gick väldigt bra. Vi pratade, men det känns som om vi alltid pratar om exakt samma saker. Som om vi alla bestämt oss för att kollektivt glömma att vi pratade om när jag var tio och åkte på fredsläger till Israel för bara någon vecka sedan. Att vi alltid pratar om det. Ibland känns det tryggt och bra att vi har färdiga spår att åka i, ibland blir jag ledsen av det.

Men! Igår fick jag i alla fall veta en sak som jag absolut inte hade någon aning om tidigare. Min mormors farfar (som tydligen är orsaken till att min mormor är ganska rik) var huvudkronomästare för hela Kristianstad län. Han hade ingen lön, men under några månader varje år fick han ha alla skatter han samlade in på sitt privata konto. Han levde på räntan. Detta innebär att han hade högst personliga skäl att samla in så mycket skatt som möjligt. Forna tiders huvudkronofogde. Hu.

Jag gillar verkligen att få veta dirt om släkten. Det känns spännande på något vis.

preventivpanik.se

Idag hade kunnat bli en tom ensam söndag utan ände.

Istället har jag fikat, tagit en lång promenad i snön och skaffat mig en egen domän. Preventivpanik.se heter den, och kommer enligt mitt webhotell komma upp inom kort. Man skulle betala med kort, men jag hade inte ett öre på mitt konto, så jag lånade Loves. Så går det när man sticker iväg en hel helg bara så där.

Jag har inte särskilt mycket att ta mig för idag, så jag vill VERKLIGEN börja utforma min nya coola livsnödvändiga hemsida, men det går inte förrän domänen är färdigregistrerad. Merde.

Kanske är det en boks förtjänst att jag mår bättre. The History of Love heter den och är skriven av Nicole Krauss. Låt er inte skrämmas av den squishiga titeln, den är bra. Riktigt bra.

Kanske är det promenader som är min grej?

Ny era

I mars 1996 gick jag till Posten i Glumslöv och hämtade mitt körkort. Väl hemma i flickrummet satt jag på sängen och försökte föreställa mig hur det skulle kännas 2006 när körkortet slutade gälla. 2006. 2006. 2006. Jag kunde inte fatta att det ens var meningen att jag skulle finnas till år 2006.

Jag försökte föreställa mig det och vissa saker såg jag som skrivna i sten. Självklart skulle det finnas minst ett barn vid det laget, och roligt mediajobb sedan länge. Kanske skulle jag vara lite deppig över att min ungdom var över, men sammantaget lycklig.

Igår hämtade jag mitt nya körtkort på Företagspostkontoret på Dalaplan som förresten var sjukt svårt att hitta.

2016. 2016. 2016.

DÅ måste det väl i alla fall finnas en unge eller två?

Sperma

Var det någon som såg SVTdokumentären om genetik och fortplantning i torsdags?

Det är verkligen svindlande vilka etiska dilemman vi redan ställs inför, och mer kommer det bli. Det här är ett ämne som man skulle kunna skriva spaltvis med intelligenta funderingar kring.

Själv nöjde jag mig med att gå direkt från TVn till http://www.cryobank.com

Här behöver man inte bli medlem eller logga in för att söka bland sperma-donatorerna. Vill du ha ett rödlockigt barn vars biologiska far är musikalisk och har favoritfärgen grön? Done. Vill du ha ett barn med såväl indianskt, som irländskt och hawaiianskt blod? Done. Är det viktigt för dig att ditt barns pappa har ordentlig handstil och gjort bra ifrån sig på personlighetstester? Done.

För säkerhets skull kan du också läsa högst subjektiva åsikter om donatorn som personal på "banken" tillhandahåller. En av mina favorit-donatorer har till exempel charm, det står klart och tydligt.

De sänder gärna sperma till Sverige, det är bara att beställa online.

Mars

Det är kallt, riktigt kallt, ute.

Idag har jag planlöst vandrat omkring. Jag verkar sällan tänka på något vettigt utan fylls ständigt av ett kraftigt ha-begär. Det finns så mycket jag vill ha.

Det går utför överhuvudtaget. Gick till biblioteket för att få lite hjärn-mat men det slutade med att jag satt och läste Vogue. Vet inte hur det kommer sig, har aldrig varit ett skit intresserad av Vogue.