Min kropp

Jag får inte glömma den där känslan jag hade en gång när jag läst en bok, minns inte vilken. Att min kropp är den coolaste maskinen jag någonsin ägt, att den är det närmaste jag kommer något heligt eller magiskt. (Jag behöver bara tänka "lyft armen" så gör den det!!). Det borde vara roligt att vårda den, på samma sätt som man blir lycklig av att städa golvet i en nyförvärvad lägenhet, eller av att putsa vår gröna glänsande iPod.

Jag gillar ju vackra ting. Varför gillar jag inte min kropp? En sådan väloljad perfekt maskin, men miljontals små smarta lösningar, som styrs magiskt av min vilja, som bara är min, helt unik. Limited edition. Som jag kan forma och färga som jag vill. Som kan bära hela mig. Jag letar ju hela tiden efter grejer som kan vara "jag".

Min kropp är flyktig. Min kropp är nu. Varje ögonblick formas den efter vem jag är och hur jag lever. Äter jag chips fem dagar i veckan syns det, får jag orgasm fem dagar i veckan syns det också. Allt jag gör gestaltas av min kropp. Lika snabbt som en vätska. Min kropp är jag. Inte för att jag bor i den, utan för att den säger så mycket om vem jag är och vilka val jag gör och gjort.