Litteratur

Det har visat sig att jag i stort sett inte känner till några kvinnliga "kvalitets"författare. Finkultur, if you will. Sedan jag band mig till ett feministiskt litteratur-löfte har jag fått jobba ganska hårt för att hålla uppe min vanliga läs-frekvens. Självklart finns det massor med böcker av kvinnliga författare, men sjukt många av dem är rosa och handlar om en 30-årig singelkvinna som bor i en storstad. Det finns ju Elfriede Jelinek (men jag gillade inte Lust), Toni Morrison och de fyra andra kvinnliga nobelpristagarna, men jag vet inte jag...

Det är lätt att räkna upp de kvinnliga författare jag redan vet att jag gillar: Siri Hustvedt, Inga Muscio, Tove Jansson och Zadie Smith (men henne avgudar jag inte). Det finns fler, det måste det göra, men nu har jag stirrat på min bokhylla i tio minuter utan att hitta fler namn, utan bara enstaka bra böcker där författaren för övrigt inte impat särskilt på mig. JK Rowling och Astrid Lindgren platsar naturligtvis lätt på listan, men på något sätt känns det som en nödlösning att blanda in barn- och ungdomslitteratur. Jag menar, då finns det ju helt plötsligt hur många som helst, för i den genren är det kvinnorna som regerar. Å. Jag blir så frustrerad.

Just nu läser jag Bergdorf Blondes av Plum Sykes. Den är faktiskt riktigt jävla vass och hur schysst som helst men handlar om, ja just det, en 30-årig singelkvinna som bor i en storstad. Nog fan är den rosa också.