På Expressens sajt idag skriver Linda Skugge att hon tänker sluta kalla sig feminist. Som vanligt klämmer hon in en hel del provokationer på var och varannan rad men textens budskap är helt enkelt att ordet feminist idag inte är vad det varit. Att vara feminist är i andras ögon inte att vara någon som varit med och skrivit en bok som Fittstim eller hyllat Nina Björks Under det rosa täcket. Att vara feminist är att vara en dårpippi. Det orkar inte Skugge med längre.
Fair enough.
Men måste hon sabba för oss andra som bestämt oss för att hålla kvar vid ordet? Skulle hon inte kunna skriva en tankeväckande krönika om feminismens onda tvilling utan att vara så svindlande kvällstidnings-febrig? Kommentarerna på sajten är glada, äntligen fattar Skugge att feminister är dumma i huvudet. Jag blir så sugen på att lönnmörda Expressen.
Översättning av Skugges krönika
Det här är den giftiga sockervadden:
När jag träffar skolelever så rusar en massa utstyrda småbrudar fram och frågar, "hur ska vi tackla att vi blir kallade manshatande feministhoror" och "alla snackar skit om oss bara för att vi är feminister". De vill ha stöd i sin utsatta situation som dårpippis.
Det här är vad hon menar:
Feminist som ord funkar inte. Det enbart förstör och gör så att folk slutar tänka. Man blir ett ufo i folks ögon om man säger att man är feminist. Det spelar ingen roll vad ordet betyder för i folks ögon betyder det att man hatar män, att man tycker att män är djur, att man tycker att kvinnor ska "ta över" makten, att män ska ge alla sina pengar till kvinnorna, att man ska kunna döma alla män för våldtäkt utan rättegång, att alla män slår kvinnor. Ordet har blivit ett vidrigt ord i folks ögon.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Skriver du bara i början på veckorna nuförtiden...?
Lisa! Skriv mer, snälla! Om allt. Vad bra, feminismens onda tvilling, suveränt. Har inte sett den vinklingen någon gång. Hur bra som helst. Egen ide? Om man började använda det ordet kunde vi få en mer nyanserad bild på feminism och faktiskt slippa få se blockerade, besvärade ansikten om man säger att man är feminist. Själv har jag f.ö. gjort så här med mitt liv för tillfället: Min långa utbildning använder jag inte aktivt, utan är för ett tag framöver... ehh, hm... hemmafru... och det FANNS bara inte för mig för ett antal år sedan, då är man ju förtryckt och har gett upp sig själv! Heltid och karriär gällde. Men så fick jag barn och den stora gåvan att kunna vara hemma på heltid i ett par år. Och det är underbart. Och jag är fortfarande feminist. Och mannen också.
Helena - vad glad jag blir! Jag har inte sett din kommentar förrän nu, men jag lovar försöka skärpa mig.
Post a Comment