Okej. Det verkar kanske lite skumt att börja blogga loss knappt tre månader efter mitt livs största händelse och inte ens nämna den nya lilla varelsen. Ingrid heter hon. Det är bara det att jag har läst så många skildringar av hela den grejen att det inte känns inspirerande att skriva om. Ens för mig själv. Alla verkar uppleva det olika men ändå likadant. Om man vill läsa hur jag upplever det i stora drag kan man läsa Rachel Cusks bok som jag fick av J i födelsedagspresent. (Tack! Tack! Tack!).
Ingrid ligger och sover nu. Det är därför det kommer tio i inlägg i minuten. Typ.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment