Det verkar som om vilsenhet och panik är två givna följeslagare i nybörjarföräldraskapet. Jag känner mig som när jag var dumpad efter ett megalångt förhållande i tonåren och skulle ut och köpa kläder. Jag hade glömt vad jag var för en och visste än mindre vad en sån som jag gillade att ha på sig. Kort sagt: Vem är jag? Hur ska jag bära mig åt för att integrera mitt gamla, färdigmejslade jag med den nybakade svettiga mamman jag nyss blivit?
Jag tänker mig att bloggande kanske kan hålla mig på banan, som mina svulstiga självömkande svarta dagböcker med röda kanter gjorde förr.
Nu till exempel. Jag skriver och ammar samtidigt. Ta da.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment