Jävla svenne

På min utbildning har vi ett mångkulturellt perspektiv på allt vi lär oss. Jag blir inte bara lärare i Svenska, jag blir lärare i Svenska i ett mångkulturellt samhälle.

Jag har arbetat som SFI-lärare (svenska för invandrare) under ett år för längesedan.

Jag har svurit på att göra allt i min makt för att mina barn inte ska gå i en homogen skola.

Jag bor på Möllan.

Jag prenumererar på Gringo Grande.

Jag sitter inte tyst i fikarummet på jobbet/praktiken om någon säger något rasistiskt.

MEN

Jag känner ingen, har inte ens någon bekant, som har en gnutta utländsk härkomst.

De enda invandrare jag hejar på är de jag köper chips och sesambröd av.

I Kalla det vad fan du vill finns många träffsäkra porträtt. Det finns den svenska mamman som på besök hos sonens iranska flickväns familj hysteriskt letar efter någon ny krydda att skryta med på fikarasten och läraren som blir sur på de fina varma mångkulturella eleverna för att de vägrar bjuda på sin kultur, för att de inte vill ha en "kulturdag" där hon kan få se traditionella klädedräkter, smaka spännande mat och få riktiga kulturupplevelser. (Malmöfestivalen känns så utvattnad numera, den första kicken har liksom avklingat.)

På lärarhögskolan får vi lära oss vikten av att låta barnens ursprung finnas med i sammanhanget, att det är viktigt men att aldrig någonsin exotisera det. Det finns massor med barn som om och om igen har fått göra små presentationer om "sitt" land för klassen. Presentationer som allt som oftast handlar om maten, sevärdheterna, den mer lättsmälta historien. Det kvittar läraren att barnet har gjort det tusen gånger förut för andra lärare, att det barnet berättar om är lika avlägset hennes egna erfarenheter som det är för de andra eleverna. Det kvittar läraren att en sådan redovisning är att ta något stort och göra det till en mysig aperitif. Det blir lättare att förstå om vi vänder på det. Säg att jag flyttade med min familj till annat land någon gång när jag var yngre. Säg att jag bott utomlands i större delen av mitt liv. Säg att jag gång på gång uppmanas berätta om "min" kultur, det vill säga berätta om midsommar, snö, norrsken, Lucia och så vidare. (Jag har aldrig ens sett norrsken). De där delarna av svensk kultur som står i reseguider. Säg att det aldrig kommer längre än så. Nog skulle jag känna att min bakgrund mest behandlades som en gullig accesoar.

Jag är verkligen med på att man ska undvika att exotifiera. Jag är med på att man inte med stora rådjursögon ska fråga en kille från Rosengård om han känner sig kluuuven, eller huruvida han tänker på svenska eller på persiska. Jag fattar vad Marjaneh Bakhtiari vill åt, det där inställsamma fördomsfulla. Man ska bara vara sig själv, behandla invandrare som man behandlar alla andra människor. Inte acceptera mer för att han eller hon har det svåååårt, inte stå oförstående och passiv när de mår dåligt. Inte göra dem till endimensionella etniska klippdockor.

Ju mer jag läser desto mer förstår jag vikten av att göra rätt. Man kan göra så väldigt fel. Man kan få någon stackars människa att inte känna sig välkommen. Man kan få någon stackars människa att tro att de måste välkomnas in i det land de har rätt att kalla hemma. Man ska inte vara extra snäll mot någon bara för att denna människa inte är född i Sverige. Man ska visa invandrarna att vi värdesätter det intellektuella och kulturella kapital de ger till Sverige. Det är fördomsfullt att inte ställa krav på någon bara för att han eller hon inte är född i Sverige, att inte behandla honom eller henne som en jämbördig. Man får inte glömma svenska två-elevens komplexa bakgrund, att inte se hans eller hennes eventuella handikapp i förhållande till svenska språket jämfört med de infödda skolkamraterna, det vore att göra honom eller henne en otjänst. Man ska inte ha som policy att behandla alla likadant, man ska försöka behandla alla olika, individuellt, baserat på vilka de är och deras erfarenheter. Sträck ut handen för att lära känna människor, bjud Fatima från jobbet på fika, ansträng dig för att vidga dina vyer. Att vilja lära känna invandrare för att de är invandrare är att göra människor till små etiketter som passar bra i en PK lägenhet.

Och så vidare och så vidare.

Jag är så sjukt svennig.

Jag vill väldigt gärna göra rätt.