Pretto

Ibland får jag en känsla av att skräck för att vara pretentiös ingår i kvinnorollen.

Jag menar, killarna kan ju. På deras sida stängslet kan man strössla med deppande poeter, lidande gitarrister och författare som försöker fånga "det äkta, det heliga". Man blir så trött.

Kan det vara det det hänger på? Är det därför jag inte hittat någon kvinnlig författare som kan bli min nya Paul Auster, Lawrence Durrell eller Jan Kjaerstad? Det kanske behövs hundra stycken människor som tar sina känslor på blodigt allvar. Hundra stycken människor som tror att mänsligheten behöver veta hur just de känner för att vi ska få fram ett enda geni. Hundra stycken patetiska människospillror som säkerligen är odrägliga att umgås med.

Det finns inte hundra sådana kvinnor. Det känns inte så i alla fall. Okej Kristina Lugn, men sen då? Om vi inte vågar vara pretentiösa, hur ska vi då få fram geniet?

Tänk bara på hur olidligt många sådan män det finns här på Möllan där jag bor. Tusentals, känns det som ibland. Men vilka är kvinnorna? (Har jag bara missat dem?) Var finns de riktiga pretto-tjejerna som skriver dikter utan självinsikt och romaner utan ironi? Jag älskar sådana texter, de gånger de är bra. Den där enda gången på hundra gånger.

Böcker som faller inom den pretentiösa kategorin men ändå inte är pretentiösa är mina favoriter. Det är då det blir riktigt bra! När författaren slänger ord omkring sig med frenesi. Hittills verkar det som om de bästa böckerna av kvinnliga författare är konkreta, verklighetsbundna och ordfattiga. Orden beskriver sammanhang, de skapar inte röriga underbara, flummiga virvlar i huvudet på läsaren. Verkar det som. (Jag har läst alldeles för lite.)

Själv är jag livrädd för att vara pretentiös, att använda för mycket ord, att skriva om någonting som inte ligger mig nära.

Så - bara därför - här följer inledningen på den roman jag ska skriva när jag är 47 och jaded.

Om jag kunde be om någonting, och det vet jag att jag inte kan (som att ge instruktioner om hur och var jag vill bli kysst, som att blåsa innehållet ur ett ägg), men om jag kunde be om något, då skulle det vara att du läser det här så sakta du någonsin kan, att du drar ett andetag med varje mening.