Göran Hägg igen

En intressant sak som Göran Hägg skriver om i boken "Välfärdsåren" är det faktum att åsiktsmaskinen Sverige genom alla tider verkar ha en väldigt stark vurm för att komma fram till vad man ska tycka, och sedan tycka det - kosta vad det kosta vill. Boken handlar om åren 1945-1986 så man har ju lite perspektiv och avstånd till stämningarna som rått. Politiskt korrekthet har aldrig varit en speciellt smidig eller nyanserad stämpel. Vi bör alltså inte glömma att vi inte har facit. Åsikter som anses rätt av i stort sett alla, kan vara totalt absurda i morgondagens kranka blekhet. Det jag nedan citerar från sidan 278 i pocketutgåvan av Häggs bok handlar om den mest extrema sidan av det sena 60-talets och det tidiga 70-talets sexuella frigörelse:

Det som nu plötsligt bejakades var istället straffbelagda och starkt skamomgärdade beteenden som incest, pedofili och exhibitionism. Alla förklarades i princip ofarliga. Idag tycks ingen minnas förfärliga TV-program där man uppmanades att "ha barnen med" när man hade samlag och där vi hörde minderåriga sakkunnigt beskriva föräldrarnas könsorgan och aktiviteter.

...

Tvärtom, även lagstiftarna ville gå den opinionen till mötes. 1972 tillsatte dåvarande justitieministern Lennart Geijer Sexualbrottsutredningen i vars direktiv konstaterades att "fördomar och tabuföreställningar har länge hämmat en naturlig och öppen syn på sexualiteten och dess yttringar." Tanken var att avkriminalisera incest, upphäva åldersgränser för sexualumgänge, tillåta blottare att följa sin böjelse utan påföljd samt mildra straffen för sexuella övergrepp och våldtäkt. När utredningen omsider lades fram föreslogs också just dessa saker.

...

Det man i efterhand kan lära av detta är kanske inte främst hur konstig just den perioden var utan hur nyckfulla våra värderingar är, hur fort de kan skifta vad gäller vad som är gott och anbefallt. Det är aldrig självklart vad som är rätt och naturligt.

Slut på citat.

Det här är förstås skitsvårt. Det är viktigt att man tar ställning, att man aktiverar sig, att man bildar en åsikt. Givetvis kan vi aldrig få samma objektiva perspektiv som framtidsmänniskorna kommer kunna analysera vår samtid med. Vi måste tycka till ändå. Poängen är bara att vi måste se till att vi inte köper våra värderingar i snabbmatsform. Undvika lättsmälta färdigfriterade åsikter to go, så att säga.